Malin

 

Hola!

Helvetes resa so far. Landade igår vid sju och sedan dess har jag haft något slags utbrott. Nej men helt plötsligt kom en bomb av hemlängtan. Att åka tillbaka till det man vet hur allt är är skit helt rent ut sagt. Vill hem, gå i mitt gymnasium, spela innebandy, känna mig hemma och bara vara. Känner inte att Madrid är staden för mig och för mig räckte ett halvår. Jag får se om jag kommer bege mig hemmåt.. Men det blir nog inte än, återkommer.

 

Jag känner bara att jag vill avsluta höstterminen och försvinna här ifrån. Efter allt gråtandes hit och dit är jag så trött att jag inte ens pallar med skolan. Men ska göra mitt bästa, och förhoppningsvis kommer jag hem igen.

Bara för att påpeka. Att vara utomlands i ett år är inte alls som ni tror. Jag trodde allt skulle gå som en smäck och ingen hemlängtan. Faktiskt skönt att slippa vara hemma hela tiden. Men nej, det tar mer på krafterna än vad man tror. Iallafall av att lämna för jullov och sedan komma tillbaka till allt som du redan vet hur det går. Skolan, värdfamiljen och vardagssakerna. Jag orkar inte mer, och tro mig, jag är besviken på mig själv men om jag skulle stanna här hela halvåret tror jag att jag kommer må dåligt med tanke på att allt gråtandes får mig illamående, och därmed ingen mat. 

 

Vill bara hem till Stockholm.